NANSI

Igår började jag tänka på en sak som jag för ca sju-åtta år sedan funderade på. För sju-åtta år sedan gick jag i fyran-femman och jag och mina kompisar tänkte hur min lilla lillasyster skulle vara och se ut när hon då var lika gammal som oss. Jag trodde hon skulle förändras helt, vara lika stora som vi var (tyckte vi var stora redan då, såklart) och vara lika "vuxna" vi var då. Vi tyckte ju vi var stora. Har nu insett att "lilla" bebbi nu går i fyran och tycker hon är lika liten som hon alltid varit. Såklart har hon växt och blivit mycket mer mogen och större än för sju-åtta år sedan, men för mig är hon lika liten nu som då, eftersom jag också har växt och blivit äldre.

Även när hon är så gammal som jag är nu. En 18-åring i tredje ring, redo för studenten och pluggar till körkort. Hon kommer vara lika liten som jag ser henne nu. Min lilla 18-åring. Då är jag 26 år. Kanske har barn. Små pluttar som kravlar omkring. Min lilla 18-åring som jag nu kallar bebbi. Känns konstigt att någon gång kanske inte säga det mer. Ett namn som troligtvis sakta kommer försvinner bort. Jag har börjat säga det mer och mer nu på sista tiden också. Men så länge bebbi gillar det så gör det mig ingenting. Hon kommer alltid vara liten för mig. Bebbi min lilla 18-åring. Min lilla 40-åring. Osv.