Novell: Hemtjänsten! - del 2
Efter många minuters intressant lyssnande av gamla historier och släktingar åker jag in med Gudrun i sovrummet. Jag hjälper henne från den vanliga rullstolen till toalettstolen, som är en procedur i sig. "Sitter du bra?" Frågar jag och böjer huvudet ned. Gudrun ler och nickar. Toabesöket går som det ska. Jag rullar tillbaka henne till sin plats i vardagsrummet, framför tv:n. Sedan drar jag ned några persienner. "Det blir så varmt här inne annars", brukar Gudrun alltid säga. Innan jag går vattnar jag några blommor. "Hej då Gudrun, vi kanske ses imorgon", ropar jag från hallen. "Hej då, tack tack" svarar hon. Jag stannar upp en stund och ler för mig själv. Tar sedan ryggsäcken, nycklarna och knatar iväg till bilen.
I bilen är det brännhett. Jag startar motorn fort för att snabbt få igång aircondition. Jag känner hur solens strålar bränner mot mina lår. Det skulle vara skönare med kortbyxor en sådan här dag. Jag trampar på gaspedalen och kör tillbaka mot lokalen igen. Jag känner hur hela kroppen sprids med lycka. "Åh, vilket roligt jobb jag har", tänker jag. Jag höjer radion och sjunger med till låtarna. Snart ska jag få krama om min andra hälft. Som jag har saknat honom.
Framme i lokalen skriver jag in mina jobbtider i datorn och häftar in dagens schema i den orangea pärmen. Efter en stund kommer Ulf. "Så det är så här du ser ut när du arbetar", säger han. Hans blick går från topp till tå på mig. "Jajamän", svarar jag. Vi promenerar bort till bilen. Hämtar upp pappa på Drottninggatan och rör oss hemåt. I bilen tänker jag på mitt jobb. Och på Gudrun. Vilket härligt jobb med härliga människor. Jag behövs verkligen. Jag är en viktig del i de äldres vardag. De bara väntar på att vi ska komma. Knacka på dörren, kliva in och ropa "Hallå!" Eller "Gomorron!". Någon sitter i köket, en annan på terrassen och en tredje på sin säng.
Vi svänger ut på väg 56, mot Västerås. Jag hör Ulf och pappa prata om helgen. Själv sitter jag tyst framför ratten. I tankarna har jag Gudrun. "Undrar vad hon har för sig nu?", tänker jag. Hon sitter säkert framför tv:n och tittar på "Mannen som talar med hundar", som hon tycker är trevligt. Jag ler och hoppar in i samtalet om helgen. Att vi ska åka till Värmland.